Långt tillbaka i tiden ansågs det vara ett brott mot sekretessen om någon annan än Kinas kejsare fick nys om konsten att använda silkesfjärilslarvens tråd till att göra siden. Till slut lyckades en prinsessa, på uppdrag av kejsar Justinianus av Konstantinopel, smuggla ut några silkesfjärilsägg, vilket satte stopp för det kinesiska monopolet.
Obegränsat användningsområde
Behovet av tyg har alltid funnits och användningsområdet är i princip obegränsat: från romarrikets amffiteatrar som smyckades med tunga sidentyger till kungliga slott inredda med lyxiga, färgsprakande gobelänger. I de vanliga människornas hem skyddade man sig mot drag och kalla stenväggar med hjälp av stora tygstycken, så småningom också med mattor och gardiner.
Även sidenaccessoarer var populära, både att bära och ge bort. I synnerhet sidenschaletter som knöts under hakan, runt hatten eller halsen likt ett vackert smycke. Även männen prydde kavajslaget med en vacker sidennäsduk.
Från att först ha använt Tyg i enbart praktiskt syfte, kom siden- och linnetyger att bli ett uttryck för status, njutning och extravagans. Dock var det främst kungligheter och välbärgade människor som hade råd att omge sig med dessa lyxvaror, som transporterats längs den så kallade Sidenvägen.
Från Italien till Frankrike
Under 1500-talet tog tillverkningen fart på allvar i Europa, framförallt i Italien. Vid den tiden var familjen Medici ledande inom tygtillverkning. Ytterligare en italiensk familj som revolutionerade tygtillverkningsbranschen var familjen Benozzos, vars överhuvud arbetade som guldsmed. Ett yrke som var starkt förknippat med tygtillverkning, då ädelstenar och guld ofta var viktiga detaljer på lite dyrare klädesplagg.
Tyvärr var arbetsvillkoren tuffa och kostnaderna höga, och trots löften om skattelättnader lockades flertalet italienska värvare till Frankrike. Den franska sidenindustri befann sig sedan i en i högkonjunktur ända fram till 1900-talet.
Jacquard och Eugénie
Mitt under den blomstrande tygtillverkningseran gjorde fransmannen Joseph Marie Jacquard entré. Som upphovsman till den så kallade hålkortsstyrda mönstervävstolen gjorde han given succé, då den sparade både tid, kraft och pengar. Tyvärr också arbetskraft, vilket inte gillades av sidenarbetarna själva som bl a visade sitt missnöje genom att bränna ner vävstolar och tvinga Jacquard på flykt.
Tack vare det nya kejsardömets intåg, med kejsarinnan Eugénie som ny trendsättare, kom dock sidenkrinolinet att bli populärare än någonsin. För den som inte vet kräver en krinolin metervis med tyg, då den består av ett stort antal underkjolar. Detta medförde att Frankrike och Europa tilläts fortsätta njuta av en högst blomstrade tygtillverkningsindustri.
Sverige då?
Jodå, sidentyger skulle även komma till Sverige och Norden, främst tack vara vikingarna som regelbundet reste mellan Konstantinopel och de nordiska länderna med diverse varor ombord. Sidentygerna kom att älskas av den svenska makteliten, som bar såväl kjolar, tröjor, kravatter och underkläder av siden. De mindre bemedlade kunde möjligtvis ha råd med en halsduk eller mössa.
Dock krävde importerat siden registrering, vilket bland annat ledde till införandet av de så kallade överflödsförordningarna. Det dröjde ända till Drottning Kristinas tid innan dessa kunde förvanskas genom ett beviljande av handelsprivilegier för sidenvävare.